En olycka kommer sällan ensam

När man har två små trollungar, så ligger det gamla talesättet "en olycka kommer sällan ensam" mycket nära till hands. Gårdagen med en febrig (lillasyster) och en småförkyld (storebrorsan) var i alla fall händelserik. Morgonen började ganska lugnt med lite Duplo-bygge i sängen i lillasysters rum. Den ena byggde en robot och den andra något som närmast kan betecknas som en lång stapel. Mycket tjusigt.

Efter frukost började det däremot hända grejer. Storebrorsan halkade i soffan på något mysko sätt och lyckades slå pannan och en framtand i det (mjuka) armstödet på soffan. I pannan syntes intet, men framtanden kändes inte helt stabil. Ve och fasa! Tandläkaren kunde ta emot ett par timmar senare och kunde konstatera att allt verkade okej. Om något undertill är skadat kan man inte veta. Han hade flera tänder som kändes likadant, så de permanenta tänderna är kanske på G inom en hyfsad snar framtid. Vi ska höra av oss om han får ont. Väl hemma igen demonstrerade storebrorsan sin fantastiska förmåga att höra absolut ingenting som någon vuxen säger. Resultatet blev att mina tre "stäng inte dörren" i normal samtalston totalt ignorerades och lillasysters fingrar klämdes i dörren... Skrik och gråk och skäll ebbade efter en stund ut i lunch. Därpå en stunds lugn och ro med en liten som sov och en stor som körde lite Mario Kart.

Maken stod på MC-mässan i Älvsjö till sena kvällen och barnen lade sig snällt i sina sängar efter Bolibompa. Storebrorsan slog rekord i att kasta av sig kläderna. Att sova var däremot en helt annan grej och efter en stor mängd "nä" och allmänna protester var lillasyster mycket nära att klättra ur spjälsängen. Jag är totalt övertygad om att hon fixar det, dock tror jag inte att hon kan landa på ett bekvämt på golvet med den tekniken. Byte till stora sängen bör ske omgående, så vi får stålsätta oss och turas om att tillbringa kvällarna (och nätterna?) med lägga tillbaka henne i den och sätta igång. Hoppas det inte tar alltför många veckor...