Kära klocka

Jag gillar IKEA. Mest gillar jag kollektionen IKEA PS med sina tuffa grejer. Såklart besökte vi Liljevalchsutställningen om IKEA och spanade in allt de skapat. Bäst var PS-rummet där jag också blev kär... Nej, man blir inte kär i saker, men jag föll stenhårt för klockan IKEA PS Pendel. Jag såg den när kollektionen lanserades i vintras och tyckte den var lite knäpp... I fredags återsåg jag den alltså och då föll jag pladask. Maken är kvar på det skeptiska stadiet och vi får se om han kan falla liksom jag. Platsen är beredd.

Lampan IKEA PS Maskros är också helt underbar, men det finns tyvärr ingen plats för en sådan hemma hos oss. Kanske i trappan... Dock skulle det kräva ny takkontakt och nytt tak i hallen uppe.

Lycka är...

Minns ni de små Snobben-böckerna där Snobben ligger på taket på hundkojan och funderar på vad lycka är? T ex "Lycka är en varm hundkoja".

Lycka för mig är...
- Att sonen blir glad att se mig efter en kul helg hos farmor & farfar
- Att se dottern bli glad när barnvakten "Nea" kommer
- Att katten vill gosa med oss fast han inte mår riktigt bra
- Att ha vänner att ringa och gråta hos när man är ledsen
- Att se maken leka med barnen
- Att bli klappad på armen av sonen när han får höra godnattsaga
- Att höra dotten säga "min mamma" och kramas
- Att få en kram av maken när man förtjänar det minst
- Att barnen inte har tid att vinka när farmor & farfar ska vara barnvakt
- Att ha en familj

Vad är lycka för dig?

Bita damm

Hur får man en trotsig tvååring att gapa när man ska borsta tänderna? Det är så svårt! Tidigare testade vi med vilda djur, men det funkar inget vidare längre. I helgen försökte jag locka henne att gapa genom att sjunga tillsammans med henne. Det tyckte hon var kul, men det funkade inte heller så värst bra. Det är väldigt kul att se hur noga hon formar munnen när hon sjunger. I hennes huvud låter nog orden rätt, men ut kommer en damm som bits:

Bä bä bita damm
Ha du uull
Ja ja, käja baan

Boxning för första och sista gången?

Sakta men säkert betar jag av de olika passen på Friskis. Förra terminen testade jag t ex Skivstång (sådär), Cirkelfys (toppen) och Ki Jympa (okej). Igår blev det Ki Box, nivå 1. Boxning är kul, men jag föredrar ändå Cirkelfys, som känns som det ger mer för hela kroppen.

Grönan

När vi ändå var inne i stan i fredags, passade vi på att göra ett spontanbesök på Gröna Lund. Här väntar maken och lillasyster på ännu en tur i Nyckelpigan och sedan blev det korv.

Fyra ord i taget

Igår sa lillasyster en fyraordsmening: "Mina bilar stå här", och så parkerade hon två leksaksbilar på toalettlocket. Med fyra ord i taget kan hon få ganska mycket sagt. :-)

Filmtajm!

Idag får maken och jag en egen kväll och sedan får vi sova borta! Vi äta ute och se på bio - Harry Potter och halvblodsprinsen. Farmor och farfar tar hand om barnen och sover hemma hos oss i natt. Själva sover vi i deras övernattningslägenhet i Farsta. Vi är redan lediga i morgon och farmor har också tagit ledigt, så vi får sovmorgon. När vi kommer hem tar hon med sig storebrorsan hem över helgen. Han är så glad! Vi också. :-)

På köksbänken väntar en liten överraskning på farmor och farfar. Inte så stor, men ändå.

Vad skulle du vilja vara bra på?

Vad skulle du vilja vara riktigt bra på? Vilken talang skulle du vilja ha?

Jag skulle vilja:
- Kunna sjunga vackert
- Vara bra på att måla/rita/teckna
- Ha (bra) lokalsinne

Kan man träna upp alla färdigheter, eller måste man ha nån slags medfödd talang för att bli bra på vissa saker? Det säger sig ju självt att det är svårare att bli bra i höjdhopp om man har korta ben, men hur är det med sådana färdigheter som inte har med ens (synliga) fysik att göra? Har jag dåligt lokalsinne för att min hjärna inte är utformad för att kunna sådant eller har jag övat för lite eller på fel sätt?

Du är dum

Vissa människor gillar man inte. Så är det bara. Dem vill man helst inte umgås med. Barn säger det rakt ut och det ger som bekant problem. Jag har funderat rätt mycket på det här och kommit fram till att det inte finns nån bra lösning. Det känns fel att be sonen bita ihop och leka med barn han tycker är dumma och slåss, och att lära sina barn använda vita lögner känns puckat.

Här är ett gäng politiskt korrekta omskrivningar man kan använda om dumma (korkade) människor som Gert Fylking bidragit med:
- Han har ingen säd i silon.
- Bevis på att evolutionen kan gå bakåt.
- Radion är inte påslagen.
- Många kulor ifrån en full kulpåse.
- Takluckan läcker lite.
- Han surfar i Sahara.
- För stort avstånd mellan målstolparna.
- Jag skulle inte låta honom föröka sig.
- Ute på djupt vatten i en vattenpöl.
- Någonstans saknas det en byfåne.
- Han har troligtvis jobbat för mycket med lim.
- Han skulle troligtvis börja argumentera med en trafikskylt.
- Han har fotografiskt minne men linsskyddet fastlimmat.
- Han har donerat sin hjärna till vetenskapen tidigare än brukligt.
- Bommarna är nere, lamporna blinkar men tåget kommer aldrig.
- Det är svårt att tro att han besegrade 1 000 000 andra spermier.
- Han drack inte ur vishetens källa, han bara gurglade sig.
- Det tar honom 30 minuter att lyssna på kvart i fem ekot.
- Hur bra var den 1-10?

Det kan alltid bli bättre

Temat för ett par artiklar jag läst på sistone är att det alltid kan bli bättre. Ibland kan den tanken kännas upplyftande, ibland inte. Det beror lite på vem som ska skapa förbättringen, tror jag.

DN menar att träning är viktigt. Motion förlänger livet och förbättrar hälsan. Inte så kontroversiellt kanske, men de tycker att man ska träna varannan dag för att alltid kunna dra nytta av de positiva effekter som träningen ger på t ex blodsocker och blodtryck! För en soffpotatis känns 2 ggr/vecka som en prestation... Bättring alltså!

Enligt SvD kan barnens bästa kan alltid bli bättre. Föräldrar idag är mindre mogna och mer oroliga än tidigare generationers föräldrar. Redan i ingressen får vi lösningen: "Man ska fokusera på barnen men inte glömma bort sig själv, låta barnen uttrycka sin vilja men hindra dem från att ta över, sätta gränser men inte vara auktoritär.". Nån som inte behöver bättra sig här?

Ärta

Läggdags med lillasyster är alltid spännande, för man vet aldrig vad som händer. Igår blev hon tokledsen när hon såg sig själv i spegeln med tandkräm runt munnen. Jag bar in henne i hennes rum och så fort vi kom innanför tröskeln hasplade hon ur sig "Totte liten" mitt i gråten. Annars väljer vi ofta mellan flera böcker och valet avslutas ofta med hennes bestämda "den ta wi".

När man läser Totte ska hon vinka till alla i boken på varje sida och säga "hej hej". Varje sida har också sina kommentarer, t ex : "Totte hoppa tängen. Busisch!" (Totte hoppar i sängen. Busigt!)

Fokus kan också skifta snabbt från boken till Pompe, lampan, fläkten eller något annat. Igår pekade hon plötsligt på mitt halsband och så utspelades följande söta konversation:
- Käna! (stjärna)
- Hjärta
- Ja, ärta va de!

Lillasyster har svårt att komma igår skillnaden mellan stjärna-hjärta, tända-släcka, upp-ner etc.
:-)

Läxguide

Vi har inga skolbarn hemma. Ändå läste jag med skräckblandad förtjusning en liten guide som visar vad barn lär sig i skolan i olika årskurser. Inte lite man ska kunna! Maken får ta hand om hjälp med vägmärken, historia, geografi, djur och natur, för sånt kan han. Själv kan jag ta stavning, eller nåt. Division verkar vara en utmaning, eftersom man tydligen inte längre lär ut "liggande stolen" längre.

Enligt en nära vän med två skolbarn är läxorna för de minsta barnen starkt beroende av föräldrarnas närvaro och engagemang. Läxorna måste i de flesta fall göras tillsammans med föräldrarna, som sedan ska skriva i en liten bok som eleven ska visa för läraren. Nåde den unge som har okunniga/korkade/ointresserade/oengagerade föräldrar...

Ur led är tiden...

...och det var Telias fel!

Skitgrisarna är färdiga

Om du skulle bära tunga saker (t ex fönster) hit och dit genom ett hus, så kanske du inte tar av dig skorna. Det är okej. Men om du inte bär tunga saker, utan bara små lätta plåtar kanske du kan ta av dig skorna. Särskilt om du har trampat i någon kladdig utesmuts... Det är smutsiga fotavtryck i nästan hela huset!

Nu fönsterbytet helt klart och det är även färdigfixat även utanpå fasaden. Min snälla lilla mormor låste efter skitgrisarna när de var klara. Att resa Viksjö-Brommaplan är jobbigt för en dam på 89 år, så nästa gång jag inte kan skjutsa hem henne från oss ska jag ordna en taxi.

Att vara sin egen expert

Barnpsykologen och familjeterapeuten Bengt Grandelius hävdar att dagens föräldrar är pålästa om barns behov, men att vi inte klarar av att omsätta teorin i praktik. Vi ska vara våra egna experter, tycker han. Han vill att vår ansvarskänsla ska stärkas. När hörde jag det senast...?

Det ska tydligen inte vara ett omöjligt uppdrag att vara förälder, trots allt:
"Man löser det om man har barnets väl i fokus – och om man tar sig tid att sätta sig in i barnets situation. Ambitionen måste vara att vägleda barnet in i ett liv där det lär sig att respektera sig själv och andra. Man behöver inte göra det konstigare än vad det är."

Synd bara att man är så erbarmligt dålig på att omsätta teorin i praktik då! :-)

Smak för promenad

Sonen har helt oväntat fått smak för att promenera. Med mig! I fredags gick vi från Quality Outlet till Jula medan maken och dottern tog bilen. När vi skulle åka hem ville sonen gå hem och blev mäkta besviken när vi sa att det var för långt (drygt 6 km).

Igår tog vi upp promenerandet igen och gick till Viksjö C, vilket är cirka 2 km. Eftersom maken och dottern återigen mötte upp med bil (eftersom det är svårt att veckohandla promenerandes), kunde vi välja hur vi skulle ta oss hem. Sonen valde promenad igen. Han går ganska fort och gnäller inte, så det är bara roligt. Nu vet ju inte jag vad en femåring bör klara när det gäller sådana här saker, men jag tycker i alla fall att han är duktig!

EDIT: Efter hemkomsten hade han sagt till maken att han aldrig skulle göra om det. Suck...
:-(

Blåare

Lekstugan är lite blåare nu.

Min utsikt i morse

I morse hade jag den här fina utsikten från hotellrummet:

Rummet var också väldigt fint:

På förmiddagen kom solen fram och vattnet glittrade... Nån gång i livet vill jag bo med sjöutsikt!

Mitt deluxe-rum

I natt ska jag sova i ett "tjusigt deluxe rum" som heter "Royal Treat" med havsutsikt och en 160 cm bred säng! Rummet är så coolt inrett och är hela 30 m2 stort! Nej, jag är inte hemma... Jag är på Stenungsbaden Yacht Club. Synd att jag knappt kommer se det fina rummet, eftersom jag strax ska sova och sedan börja förbereda morgondagens utbildning kl 7.

I morgon ska jag ta ett eget foto på rummet och på den fina utsikten. Det här fotot har jag snott.

Pappiga barn

Varför blir barn mammiga eller pappiga? Mina barn är ganska pappiga just nu och det är svårt att låta bli att undra varför. Storebrorsan kan iofs sätta ord på det och det handlar mest om att han tycker att pappa gör saker bättre. För lillasyster yttrar sig pappigheten mest som trots. Pappigheten tillsammans med grannens utskällning igår får en ju att undra om det bästa (enda) man kan är gott nog. Fast man kan väl alltid göra lite mer, eller?

Utskälld!

När jag precis kommit hem igår ringde det på dörren. Det var vår granne som har barn på samma dagis. Det var ingen artighetsvisit precis. Hon skällde ut oss och sonen för att han sagt att hennes son inte fick vara med och leka och gett honom en knuff på dagis. Utskällningens storlek kan knappast motsvara "brottet" och hon hade dessutom redan skällt ut honom när det hände. Sonens försök att förklara vad som hänt avbröts med ett abrupt "skyll inte ifrån dig!". Efteråt ville han inte säga mer ens till oss.

Hennes slutsats var att vi inte tar vårt ansvar som föräldrar, vilket ju rimligtvis inte kan tolkas på annat sätt än att vi är dåliga föräldrar. Mina försök att få henne att inse att hon även måste prata med dagis om hon tycker det inte fungerar där, ansågs vara ett sätt att smita undan ansvar. Man kan bli knäckt för mindre...

Mina barn är inte perfekta. Inte jag heller. De gör dumma saker ibland. Det gör jag med. Och så skulle det vara även om jag vore den bästa föräldern i världen. Barn är mästare på att kläcka ur sig spontana kommentarer som ibland inte är så lyckade. De säger vad de känner utan censur. Att tänka efter före och välja sina ord lär man sig med åren. Man är inte fulllärd vid 5 år, men vi jobbar på det.

Att be om hjälp

Har funderat en del på det där om att be om hjälp på sistone. När är det okej att be om hjälp egentligen? Kan man be om hjälp när det inte är nödvändigt (bara för att man vill) eller är det bara egoistiskt?

Maken och jag har ju två barn och det har vi av egen vilja, såklart. Och det ska ju helst inte drabba någon oskyldig. Vi älskar våra barn massor, men ibland vill vi göra saker som de inte kan följa med på, t ex gå på bio och se nya Harry Potter eller gå på restaurang. Eller åka till Hasseludden igen! Det känns inte okej att be nån vara barnvakt när det inte är nödvändigt, i alla fall inte om man inte tidigare t ex passat deras barn eller gjort något annat för dem. Det känns enklare med en barnvakt man betalar...

Senaste "be om hjälp"-problematiken är om jag ska be min 89-åriga mormor sitta hemma hos oss när hantverkarna kommer och slutför fönsterinstallationen. Klart jag kan jobba hemifrån, men det vore bra om jag kunde vara på kontoret nu när vi närmar oss release (är Mrs Scrum Master). Det är ju inte så att det inte går att lösa och det är ju inte mormors fel att vi valt att byta fönster.

Finns det några bloggläsare där ute som vet vad som är rätt? Det kanske inte finns några kvar?

Jag!

Lillasyster har lärt sig ett nytt ord: "jag". Undrar hur hon kom på hur det ordet ska användas? Klassiska repliker är:
- Jag tänga! (=jag stänga)
- Kommer jag! (när hon kommer in i ett rum)

"Kan själv" kommer mer och mer och jag hoppas det långsamt trycker ut "kan-inte". Det tar säkert längre tid med "kan själv", men det kan jag leva med.

Fint utan fönster

Så här ljust och fint är det i sonens rum utan fönster. Tänk om man kunde ha ett stort fönster i varje rum...

Svåra ord

Vår dotter talar inte samma språk som vi gör:
- pingkum
- piba
- nåma
- kunga Banke
- tant
- Kinkon

EDIT: Här kommer en ordlista:
- pingkum = flygplan
- piba = zebra
- nåma = sova
- kunga Banke = sjunga Bamse
- tant = elefant
- Kinkon = Nilsson (som i "Herr Nilsson")

Är Budda gravid?

Jag står och håller i en liten Budda-figur i en butik.
- Vad är det?
- En liten Budda-figur.
- Vad har han i knäet?
- Ingenting, det är hans tjocka mage.
- Då får han en bebis snart!

Det märks på hans tankegångar att han är influerad av kompisen V, som ska få en till lillasyster snart. Vanligtvis vet sonen att karlar inte föder barn, men han kanske förstod att Budda inte var vem som helst?

Vem var först?

Konversation med sonen vid läggdags:
- Mamma, vem födde dig?
- Det vet du väl?
- Mmm. Men vem födde den första gubben? Alltså innan det fanns några andra gubbar i det har landet?

Min förklaring om att vissa tror det var Gud och att andra tror vi utvecklades från aporna togs emot med frågan:
- Som Tarzan?
- Mmm, visst.

Sen leverans tidigt

De nya fönstren skulle enligt tillverkaren levereras under dagtid idag, torsdag. Vi klurade lite på om vi skulle lämna vårt garage (fullt av värdelösa prylar som vi inte vill bli av med) olåst så de kunde ställa fönstren där eller om fönstren skulle stå ute så länge. Igår kväll kl 21.30 (!) plingade LBC Varberg på dörren och undrade var vi ville ha fönstren nånstans!

Snacka om sen leverans, fast tidigt. :-)

4G är nära?

Förra veckan satte några upp en konstig antenn på taket på kontorshuset bredvid. Kollegan M har sina aningar.

Bolånetankar

Har börjat grotta lite smått i bolåneinstitutsträsket. DnB NORs 3-månadersränta ligger ofta bäst till i morgontidningens räntetabell, men till min förvåning ger nuvarande SBAB oss bättre 3-månadersränta än så! Orsaken är att SBAB baserar räntan på belåningsgraden och ger oss 14 punkter lägre ränta. Kanske kan användas som argument, men 14 punkter känns som en rätt liten ränterabatt att satsa på?

Ännu fler tårar

Sonen har väldigt svårt att köpa att det förr eller senare är dags att gå hem när man leker hos en kompis. Det blir mycket tjat, tjafs och bråk och igår slutade det med skrik och tårar. Att säga "nu går jag" och helt enkelt gå har ju liksom ingen effekt... Vi hävdar (som vanligt) att man inte kan gå hem och leka hos kompisar om man ställer till med bråk när man ska hem. Han lovar (som vanligt) att han inte göra så igen, ofta med tillägget "Jag ljuger inte!".

Andra veckan på dagis efter semestern verkar mer tröttande för barnen än den första, konstigt nog. Den lilla bryter ihop på morgonen, den store på kvällen... För att göra det hela än mer spännande, tränar maken och jag två dagar var måndag-torsdag den här veckan och den icke-tränande får lägga båda tröttbarnen själv.

Nya fönster!

På måndag får vi våra nya fönster installerade. Det ska bli så spännande! I helgen ska jag jaga grannar som vill ha fönster, så att så många som möjligt kan komma till användning i stället för återvinning.

Många tårar

Lillasyster har tyngre morgnar den här veckan än förra veckan. Hemma och i bilen går det bra, men när jag ska lämna henne på dagis bryter hon ihop och gråter och gråter. I morse klamrade hon sig fast vid mig som en liten apa och hennes fröken E lirkade loss henne från mig till sin famn.

Hon tystnade dock snabbt, för när jag varit inne på storebrorsans avdelning och sagt hejdå till honom och kikade på E och lillasyster i matsalen på vägen ut, var det tyst och lugnt. Jag förstår inte vad som orsakar all gråt och lillasyster vill/kan inte berätta. Kanske saknar hon kompisen "Milma" som bytt dagis eller fröken M som bytt avdelning? Vi har försökt prata om det, men det går liksom inte in.

Lånen utlånade?

Var inne på SBABs webb och skulle spana på det lilla fönsterlånet vi fick utbetalt idag. Där såg jag till min förvåning att cirka 40% av våra lån är som bortblåsta! Har dock inga illusioner om att det kommer förbli så...

Om en månad är alla våra lån äntligen rörliga och tills dess ska jag försöka förhandla oss till en bättre ränta någon annanstans. Tips/argument emottages tacksamt!

EDIT: Såklart var inte lånen försvunna... De kom tillbaka nästa dag.

Mycket vill ha mer

Det är underbart att ha tredagarshelg när det är sånt här perfekt sommarväder! Varför har man inte tredagarshelg varje vecka? Man hinner både göra roliga saker (bada 2 ggr, gå på kalas, baka muffins) och nyttiga (köpa brädor, bygga trappsteg längs med hela altanen, sätta upp grind mot gatan). Att bygga trappsteg kvalar faktiskt in som roligt också, tycker jag!

Vi är grymt stolta över storebrorsan som nu kan cykla själv! Sedan igår kan han starta själv från stillastående också. Så fort han går med på att ta bort hjälp-pinnen ska vi sätta tillbaka pakethållaren, som inte går att ha där samtidigt. Halvsmart konstruktion...

Jag hann också med att ge maken en makeover med hans nya hårtrimmer i helgen. Det blev lika kortkort som hos frisören, fast utan restid och jag tog inte betalt. Besparing i sikte?

Cykla med muffins

Storebrorsan och jag bakar muffins som vi toppar med blåbären han plockade hemma hos födelsedagsbarnet F igår. När muffinsen svalnat ska vi bada. Vi pratar om att han kan cykla till badet på sin nya cykel. Det vill han inte, utan han vill köra sin lilla Blixtencykel. Jag invänder att den är för liten och att han fått en annan cykel.
- Men mamma, jag har en plan. Jag cyklar på Blixtencykeln tills jag blir 6 år, sedan cyklar jag på den andra cykeln och när jag blir 10 år åker jag skateboard!

Inga ensamma bebisar, tack

I morse pratade storebrorsan och jag om vilka barn som kommer tillbaka till dagis nästa vecka. Efter att ha träffat docksöta Es coola mamma igår vet jag hon kommer tillbaka på måndag. Frågetecknet gällde polaren V. Eftersom V ska få en till lillasyster när som helst, så kommer han bara få gå 15h/vecka på dagis. När jag sa det till storebrorsan sa han mycket allvarligt:
- "Ja, så att inte bebisen inte känner sig ensam."

Precis så var det nog kommunpolitikerna tänkte när de halverade tiden på dagis för barn till föräldralediga. :-)

Enkelt i teorin, svårt i praktiken

Det är svårt att vara förälder idag, tycker jag. Enligt DN är jag inte ensam om att tycka det. Man anser inte längre att det är ödet som avgör barnens liv, utan hur kompetenta föräldrarna är på att vara just föräldrar. Det är ett nästan övermäktigt ansvar och alla vill såklart att deras barn ska känna sig trygga, få en bra självkänsla etc.

Mamman som intervjuas i artikeln tagit intryck av familjeterapeuten Jesper Juuls tankar om det kompetenta barnet. Hon menar att han anser att man verkligen ska lyssna på sitt barn och behandla det så som man själv vill bli behandlad. Javisst, inte alls konstigt. Enkelt i teorin, men skitsvårt i praktiken!

Min son svarar ofta "Vet inte" eller "Kommer inte ihåg" när jag frågar honom något. Vilken respons är den rätta på det svaret? Vad borde hans svar säga mig? Förälderns förmåga att analysera barnets svar är förstås avgörande för vilken respons barnet får. Hur ofta får man veta om responsen man gav var rätt eller fel? Vad du än gör, så tappa inte tålamodet! En förälder som tappar tålamodet är en dålig förälder...

Rätt ras?

Finns det inga sunda katt- och hundraser längre? Jag börjar bli tveksam till det i alla fall. Vi har medvetet valt en raskatt i stället för en huskatt för att öka chanserna att katten har ett temperament som gör att den trivs inne, eftersom vi vill ha innekatt av olika orsaker. Nu börjar jag undra om det verkligen är ett klokt beslut... Elsa fick njurproblem när hon var knappt 5 år gammal och när hon var knappt 12 år blev hon så svårt sjuk i något odiagnosticerat att hon fick avlivas. Pompe är bara 2,5 år och har redan fått diagnosen FLUTD. Förhoppningsvis är han inte en "urinstenskatt" som får återkommande återfall, men om han är det väntar i värsta fall akuta sjukhusbesök och till slut avlivning. Vi har inte gett honom vad som anses vara dåligt foder, men vi har låtit kastrera honom och har honom inne, vilket kan vara riskfaktorer.

Hundar har problem med olika hudåkommor och dåliga höftleder medan katterna lider av njurproblem och urinsten. Det finns hundraser som inte kan föda sina ungar på egen hand utan måste få kejsarsnitt och det finns katter med så små nosar (nöss?) att de har andningproblem. Det är helt sjukt! Alla uppfödare måste vara väldigt noggranna med vilka individer de avlar på, så våra husdjur slipper plågas. De flesta är kloka, men vad händer om det inte vänder ändå? Ska vi bojkotta alla "sjuka" raser och vilka raser är det i så fall?

Hej då Karin

Idag har makens farmor Karin begravts. Begravningen hölls i vackra Järfälla kyrka från 1100-talet där hennes make Nisse redan vilar i minneslunden sedan 10 år.

Maken och hans släkt var där och jag var kvar på jobbet. Jag vet att det är respektlöst, men jag klarar bara inte av begravningar. Karin skulle nog inte blivit arg på mig och jag hoppas ingen annan blir det heller. Hon finns i mitt hjärta tillsammans med andra nära och kära som jag förlorat, oavsett om jag tar farväl av henne henne i en kyrka eller inte.

FLUTD!

Jaha, det var som vi misstänkte - Pompe har FLUTD (Feline Lower Urinary Tract Disease), d v s en sjukdom i nedre urinvägarna. Katten får problem med urinsten och proppar i urinröret och de kan också få inflammation i urinblåsan och i urinröret. Sjukdomen drabbar oftast kastrerade hankatter som mest är inne. Nu får Pompe anti-inflammatorisk medicin och bredspektrum-antiboitika för att bli bättre. Om han inte är bättre på fredag måste han undersökas på djursjukhus.

Tyvärr återkommer den här sjukdomen ofta och man måste hålla noga koll på att katten kissar, eftersom ett urinstopp kan vara dödligt inom 24h pga urinförgiftning. Det viktigaste vi kan göra för att minska risken för att Pompe ska få återfall är att ge rätt foder, se till att han dricker mycket och hålla lådan ren. Det är också viktigt att han inte blir överviktig, eftersom det ökar risken. Mer bus och lek alltså! Det finns speciellt foder man kan ge katter med den här sjukdomen, som ska minska bildandet av urinsten.

Orolig!

Information är både bra och av ondo. Läste på lite på nätet om katter och kissproblem. Kastrerade hankatter får tydligen lättare än andra katter problem med urinsten eller kristaller i urinen. Det kan vara långdraget och smärtsamt och är inte sällan allvarligt. Tur att vi ska till veterinären redan i kväll! Helst av allt vill jag jobba hemifrån resten av dagen, så jag kan hålla lite koll på Pompe. Om han får urinstopp kan det vara livsfarligt!

Går jag fel?

I morse kändes det som om jag gick en timma fel hela morgonen. När vi kom till dagis kl 7.45 (vanlig tid) var det 3 "fröknar" där, men inga barn. De hade öppnat som vanligt kl 6:30 och borde haft cirka 10 barn när vi kom, men vi var de första som kom. Lillasyster bröt ihop, eftersom ingen av de tre vuxna som var där var från hennes avdelning. En giraff-napp och storebrorsans hand tröstade gråten, så de kunde vinka i fönstret.

På väg till jobbet var det ännu färre bilar ute än igår morse, så känslan av att vara en timma tidig blev ännu starkare. Väl på jobbet var allt som vanligt. Kollegan M satt vid sitt skrivbord, men annars var det tomt. Idag blir vi nog 5 personer.

Ny cykel

Sonen brås på sin mor och är inte så lång. Att lära sig cykla på en 12"-cykel när man är 5 år gammal och 112 cm lång är ändå svårt. Söndagens övning visade att han kan cykla utan stödhjul trots att han har knäna i ansiktet. Alltså behövdes en ny cykel i nästa storlek och den hittade vi i Stäket. Röd och fin är den med pakethållare. Hoppas han blir glad! Gissar att han knappast vill följa med mig till veterinären med Pompe i morgon när han får veta att den står i garaget...
Vi fortsätter sköta våra ärenden inom kommunen, så vi testar närmaste veterinär, ca 3 km bort. Han lät engagerad och gav oss en tid snabbt och utanför kontorstid. Håll tummen att det inte är något allvarligt!!

Tandborstning med många lösa/djur

Det är svårt att borsta tänderna på barnen nu. Storebrorsan har flera lösa tänder och ena framtanden är värst. Den står liksom ut lite. Ser läskigt ut! Tills nyligen hade han hemska blåsor som gjorde ont.

Lillasyster är allmänt emot tandborstning och det krävs mycket lirkande och tålamod för att borsta hennes tänder. Pott-träning har vi gett upp helt pga samma envishet. Att borsta tänderna kan man inte bara strunta i, alltså försöker vi allt och uppbådar allt tålamod vi har. Just kör jag med djurtema (maken brukar kittla henne i stället):
- Kan du gapa?
- Nä, iiii!
- Okej, men sedan måste du göra aaa. Kan du gapa?
- Nej.
- Kan du gapa som en tiger?
- Nej, kappe.
- Gapa som en giraff.
- Nej, piba.
- Gapa som en zebra.
- Nej, tant.
- Gapa som en elefant.
- Nej, jejjo.
- Gapa som ett lejon.
- Nej, tigge.
- ...

Och sådär håller vi på. Hon måste tänka lite mellan varje djur och gör "tänkljud" samtidigt. Kul när man har tålamod, annars bara hemskt.

Knytis någon?

I slutet av sommaren brukar kvällspressen tipsa om hur du kan spara pengar för att överleva till nästa lön. Det är alltid roande läsning, men oftast utan så mycket substans. Expressen tipsar oss om hur en "vanlig familj" kan spara 6467 kr/månad med vad de kallar enkla knep, t ex matlåda och sluta dricka/röka/äta snacks/köra bil. Wow... Varför inte hyra ut huset och tälta också?

I en angränsande artikel hävdar man att en "vanlig familj" har matkostnader på 8.000 kr i månaden och att halvfabrikat och färdigmat är boven. Nähä? Experternas spartips ger jag inte mycket för. Att ta med matlåda till jobbet känns okej, men att baka allt bröd själv? Eller ställa bilen och åka kommunalt? Sy om gamla kläder till nya kläder? Sälja allt man inte använder och handla på rea? Det kräver ju oceaner av tid i stället.

Tipset "Bjud över vänner på knytkalas i stället för att mötas på krogen" känns som ett dåligt lågbudgetalternativ. Måste vännerna verkligen ha med sig maten själva? Min prognos är att det tipset gör att man får ont om vänner med tiden... Jag tycker redan att jag träffar mina vänner för sällan och att be dem ta med sig mat lär inte göra att vi ses oftare. Dessutom gillar jag att laga mat.

Om jag tröttnar på att vara systemutvecklare ska jag nog söka jobb på en kvällstidning och be att få skriva lätta artiklar, gärna med egentillverkade små husmorstips och annat snusförnuftigt.

Hjälp - det är en katt i min säng!

I natt vaknade jag av att någon tassade omkring i min säng. Min första tanke var "Hjälp! Det har smitit in en katt i huset!". Man är inte vid sina sinnens fulla bruk kl 02, så jag trodde jag sov i huset i Danmark och att det hade kommit in en liten dansk katt. Egentligen så sov jag i min egen säng och det var min egen katt som kom tassande... Efter drygt två veckor utan katt behöver man visst lite invänjning.

För övrigt tror jag att Pompe är lite missnöjd eller har lite ont nånstans, för han kissade i badkaret i morse (!) och sedan trampade han runt i lådan ganska mycket också utan att göra något mer.

Jobb och jobb...

Då var det slut på semestern och dags att jobba igen. Jag har ingen som helst inspiration, utan längtar bara ut i solen. Igår var vi på Görvälnsbadet och det var mycket roligare än ett kontorslandskap...

Inte blir man gladare av responsen på annonsen på svärföräldrarnas Citroën som vi lade upp åt dem igår. Inom en timma efter att Blocket publicerat annonsen kommer två svar där den ena prutar 25% och den andra vill byta mot en annan bil.

Hemma är Danmarks-packningen uppackad. Vi hoppas att någon av de två andra familjerna har fått med storebrorsans Blixten 3D-pussel i sin packning, annars är det kvar i Hønsinge på nordvästra Själland.