Busig träning

Det finns gott om busiga och påhittiga ledare på Friskis i Järfälla, så den här veckan har det varit några specialpass inför julen.

Maken tog fram glittret och gick på "Simply the best" på Lucia. Fem tjejer körde sina bästa (jobbigaste?) låtar i 70 min. Igår var jag på julspecial (90 min) med intervallträning insprängt här och där. Egentligen är inte intervaller tillåtna i medelpass, men är det jul så är det. Intervaller hör hemma på jympanivån "intensiv", men den har vi inte i Järfälla (än). Kör man "Skivstång kondition" får däremot man hela 14 intervaller...

Nytt på träningsfronten för nästa är är något som kallas "konceptpass". Det innebär att passet är exakt detsamma oavsett vem som leder det. Låter det inte lite tråkigt? Charmen med att ledarna sätter ihop sina egna pass är ju att de blir olika...

Tredje gången gillt på tredje advent

Igår var det tredje veckan i rad som jag fick ihop tre träningspass på en vecka! Advent verkar vara en bra tid för träning, tydligen. Hoppas det går lika bra til fjärde advent...

Tricket är att hålla sig frisk och inte jobba över. ;-)
(Undrar vilket som är svårast!?)

En sen inomhuspromenad

Igår kväll testade jag den nya träningsformen "Indoor Walking" (medel) på Friskis, där man tränar på en s k strider. Det ser enkelt ut, men det är ganska svårt att hålla balansen och takten. Bra benträning, tidvis ganska bra armträning.

Det var inte speciellt avancerat rent koordinationsmässigt, eftersom vi bara använde oss av fem positioner (spinning har t ex tre positioner). Trots en glad och hurtig ledare, musik med tryck i och svettiga människor som såg glada ut, så blir det ingen repris för mig.

Uselt tränat (och sämre lär det bli)

Man ska ju kunna luras med statistik, men trots det kan jag inte få min träningsinsats att se bra ut. De senaste 6 veckorna har jag kört tre pass och det går inte att trolla med siffrorna alls. Ett halvt pass per vecka i snitt med yoga-passet inräknat. Utan yogan blir det futtiga en tredjedels pass per vecka. Mina ursäkter? Sjukdom, makens kurs och en stor, fet latmask som har tröttnat på att jagas iväg och träna.

Om en vecka går Friskis-kortet ut, så jag får väl försöka göra en insats innan dess och gå på några pass. Det är inget kul att träna längre och har man inte ens ett giltigt kort kan man ju inte gå, eller hur!?

Jag vann!

Fick ett trevligt mail idag: jag vann träningsutmaningen på Friskis våryra!

Priset är tre månaders förlängning på träningskortet. Grattis jobbet, alltså. ;-)

I höst kanske det blir en annan utmaning med alla tio typer av träningspass under en månad. Undrar om det är kul?

Utmaningen avklarad!

Våryran är slut och utmaningen är avklarad. Spinning var lite roligare än väntat och det var kul att gå till gymmet igen. Stavgång kör jag nog hellre utan ledare, men det var okej det med.

Halsproblem stoppade mig tyvärr från monsterpasset tidigare i veckan, så maken fick ensam representera Cirkus Borgström då. Barnvakterna mormor och morfar lade de lyckliga barnen och sedan hann vi sitta ner och prata en stund.

Summan av min utmaning blev 4,5h och den innehöll följande:

• Stavgång cross (75 min)
• Medel styrka (90 min)
• Spinning start (55 min)
• Gym (50 min) 

Halva utmaningen avklarad

Nu är halva Friskis våryre-utmaning avklarad. Utomhusträning (75 min) och jympa (90 min) är gjorda. Kvar är de två kortaste aktiviteterna: gym och spinning. Ja, kortaste för mig alltså. Spinning kan man köra i 120 min den här veckan om man är på det humöret, men det är inte jag.

Tillsammans med monsterpasset på torsdag blir det drygt 6h träning den här veckan...

Anta utmaningen?

Den här veckan är det våryra på Friskis och de har en utmaning. Den består i att man ska testa alla deras träningsformer under veckan - alltså jympa, gym, spinning och utomhusträning. Det vore lite skoj att testa!

Jag har spanat in två våryrepass (jympa) som jag absolut ska gå på och ett som vore kul att gå på. Utöver det skulle det i så fall bli "Stavgång cross" (stavgång plus styrka), spinning (köra bas eller fega med start) och så en vända i gymmet för mig.

Det skulle behövas lite övertid på jobbet igen, men jag vill hellre anta den här utmaningen...

Nån som är sugen på att haka på?

Träningsklänning?

Mina favoritträningskläder börjar bli fula och noppiga, så jag börjar bli sugen på att skaffa nya. Ingen stor grej och det är ingen brådska, men tydligen tyckte min hjärna att saken behövde bearbetas i en galen dröm.

I drömmen går jag i affärer på okänd ort. Först köper jag med mig några chokladcookies på en mysko kondis. De levereras i en slags platt kartong som hänger lodrätt i ett snöre, som hängs över axeln. Så ska den bäras, så det gör jag.

Därefter går jag till en sportaffär och frågar efter en "träningsklänning". Butiksbiträdet visar mig genast en hylla med ihopvikta kläder. Den verkar finnas i svart, mörkblått, ljusrosa och likadant blommigt mönster i cerise/svart som en luvtröja jag har från H&M (!). Hon rekommenderar den mörkblå, eftersom den är tillverkad av Husqvarna och av väldigt bra kvalitet. Jag väljer dock den rosa och går för att prova.

Provrummet ligger bakom ett slags fik som jag får känslan av hänger ihop på något sätt med kondiset jag köpte kakorna på. Det finns inga traditionella provhytter, utan bara något som liknar parkeringsplatser. Jag tar på mig träningsklänningen, lämnar mina kläder och min handväska och går på toaletten. Jag tänker att det är dumt att lämna handväskan, men gör det ändå. När jag kommer tillbaka är handväskan där jag lämnade den, men en flicka i 10-12-årsåldern har svept runt mina kläder över golvet. Jag säger till henne att jag inte tycker det är okej att göra så och hennes mamma säger till henne "jag sa ju att hon inte skulle gilla att du gjorde så där".

Vad betyder denna dröm, bortsett från att jag är en smula tokig? För övrigt finns det faktiskt något som heter "träningsklänning". Det används av isprinsessor, inte av Friskis-prinsessor. :-)

Puman är slut

Man kan inte tro att en person som är så osportigt lagd som jag kan slita ut ett par träningsskor, men nu har det hänt! Mina vita Puma är värdelösa, så efter en repa i Kista Galleria har de blivit ersatta. Förutom att de nya är snygga, så ska de ha bra dämpning och vara fria från irriterande sömmar inuti.

När jag googlade på modellen (Reebok Smoothfit Studio Synergy) hittade jag ett test som Friskispressen gjorde i höstas. Skon har bra grepp och är inte så varm. Andra skor har mer stöd för hopp, men jag tror de här räcker för mig. Sulan är full av rosa bubblor med luft som kommer göra sitt jobb.
:-)

Värsting-kusinen

Min mans kusin T är en riktig värsting.

Han har det jobbigaste Friskis-passet av alla ledare och det är så bra! De gamla vanliga passen klarar man oftast ganska bra så länge man inte haft ett uppehåll, men Ts 75-minuterspass är fruktansvärt jobbigt varje gång och man tror ständigt att man inte ska orka hela. Det är ett pass som heter duga det! Man blir lite nyfiken på hur många gånger det skulle krävas för att man skulle klara det bättre... Men jag är inte beredd att flytta till Göteborg för att testa.

Höstbus och hemligheter

Den här veckan är det höstbus på Friskis. Då kör de lite andra pass än vanligt. Vissa som kom ut från passet före "mitt" igår var klädda i 80-talskläder (t ex färgglada benvärmare) och hade snedtofs. De hade varit på ett 80-talspass. :-) I morgon är det Tina Turner-pass och på söndag får alla pappor träna gratis.

På tisdagkvällarna är ju 75 min-passet självskrivet och även det busades till lite. Micke hade i hemlighet slagit ihop sitt pass med makens kusin Ts pass, så galenskaparna pågick i 90 min. Låtblandningen blir fantastisk - tänk er "tysk aggro möter Lili & Susie". Om jag fick välja skulle de där två köra sitt gemensamma pass varje tisdag!

Som grädde på moset gjorde T två viktiga avslöjanden efter passet:
- Alla friskisledare ville egentligen bli rockstjärnor
- Sångerskan Agnes brukade gå på Ts pass i Göteborg

Den gångna helgens tummar

Storebrorsan kör mycket med tummen upp och tummen ner just nu. Här är mina tummar för den gångna helgen:

Tummen upp:
- Mysiga barn
- Påbörjat fix under fönster i arbetsrum och hall uppe samt inhandlat material
- Tränat 2 ggr (lång, rask promenad med vagn samt medelpass på Friskis)
- Fått barnvakt kommande två torsdagkvällarna, så både maken och jag kan gå på våra favoritpass

Tummen ner:
- Alla sociala planer inställda pga lillasysters tidigare sjukdom
- Mer kräk (storebrorsan söndag kväll)
- Fönsterbrädor alternativt vita hyllplan på 220 cm verkar svårfunna

Nu hoppas vi innerligt att vi vuxna slipper få barnens sjuka! Vi hoppas att det obehag vi kände under fredagen respektive lördagen var vår släng. Är vi inte sjuka på fredag är vi nog safe... Mardrömmen vore att båda vi vuxna blir sjuka samtidigt. Ingen annan lär vilja sätta sin fot här.

Boxning för första och sista gången?

Sakta men säkert betar jag av de olika passen på Friskis. Förra terminen testade jag t ex Skivstång (sådär), Cirkelfys (toppen) och Ki Jympa (okej). Igår blev det Ki Box, nivå 1. Boxning är kul, men jag föredrar ändå Cirkelfys, som känns som det ger mer för hela kroppen.

Det kan alltid bli bättre

Temat för ett par artiklar jag läst på sistone är att det alltid kan bli bättre. Ibland kan den tanken kännas upplyftande, ibland inte. Det beror lite på vem som ska skapa förbättringen, tror jag.

DN menar att träning är viktigt. Motion förlänger livet och förbättrar hälsan. Inte så kontroversiellt kanske, men de tycker att man ska träna varannan dag för att alltid kunna dra nytta av de positiva effekter som träningen ger på t ex blodsocker och blodtryck! För en soffpotatis känns 2 ggr/vecka som en prestation... Bättring alltså!

Enligt SvD kan barnens bästa kan alltid bli bättre. Föräldrar idag är mindre mogna och mer oroliga än tidigare generationers föräldrar. Redan i ingressen får vi lösningen: "Man ska fokusera på barnen men inte glömma bort sig själv, låta barnen uttrycka sin vilja men hindra dem från att ta över, sätta gränser men inte vara auktoritär.". Nån som inte behöver bättra sig här?

Besvikelse

Trodde att jag skulle få gå på ett 75 min medelpass på Friskis i kväll för första gången sedan före påsk, men icke sa nicke (eller kanske Micke). Det är inställt igen! Har ingen lust att gå alls då, men det är nog fel reaktion. :-(

EDIT: Jag gick och det var rätt pass! :-D

Är alla andra ute och cyklar?

Nu går det det snabbt att köra till jobbet på morgonen! Kanske alla andra är ute och cyklar? I morse tog det blott 32 min från det att vi åkte hemifrån tills jag var på jobbet och då lämnades förstås trollungarna på dagis också.

Visst vore det bättre för både hälsan och miljön att cykla, men det tar alldeles för mycket tid på morgonen och det blir för meckigt med dagislämning. Min kropp mår bäst av att skonas från pollenchocker, så jag fortsätter motionera min lilla Toyota två gånger per dag och mig själv på Friskis två gånger per vecka. Håller tummen att favoritledaren Micke är frisk i sin fot snart, så det blir nån ordning på långpassen! Vilken dag som helst ska jag dessutom börja träna En kvart om dagen.

Madness!

Nu är det lite galen träning på G igen, för Friskis i Järfälla har "Våryra" nästa vecka. Själv siktar jag in mig på "Madness 120 min" (!) med Micke & Maria och kanske "SpinningBas Schlager". Micke är ju min favoritjympaledare och jag tror minsann maken fastnat för hans pass också. Kommentaren efter hans första 75 min-pass någonsin var "Han är galen!", men efter en god natts sömn beskrev han det som "Show och han bjuder på sig själv". Och det är verkligen en träffande beskrivning!

Förra terminens Höstbusvecka med 120 min "Machopass" med Micke & Thomas (makens Göteborgs-baserade kusin som är lika galen och glad som Micke) var ju ett fett jobbigt pass (minst sagt) och efteråt kändes det vanliga 75-minterspasset som ett loppspott i Mississippi.

Känner mig dock inte tillräckligt galen för att gå på ett medelpass med armhävningstävling! Höstbusveckan erbjöd en "Plankan"-tävling och vinnaren plankade (?) i 16 minuter!

Asocialt (osocialt?)

Hittills i år har vi varit så väldigt lite sociala. Vi träffar knappt nån längre. I februari har vi bara träffat folk i mer än sisådär en timma vid två tillfällen - på födelsedagsfika för släkten och när trollens mormor & morfar kom och fikade i lördags. Storebrorsan har inte ens varit och lekt med kompisen V på flera veckor. Vad har hänt? Vi och alla andra är sjuka stup i ett, men man borde ändå kunna vara lite social då och då ändå. Vi kanske har nött ut folk? Vårt sociala liv har reducerats till att vi (mest jag) håller kontakt med folk via cyberspace och ibland via telefon. Jag gillar inte den här utvecklingen, men vi kommer i alla fall ha gott om tid att bygga ut vår altan i sommar...

Ska i alla fall vara bland mycket folk idag, men det är väl inte detsamma som att vara social? Först är det föräldramöte på lillasysters avdelning efter jobbet och sedan direkt därefter är det dags för veckans långa träningspass på Friskis. Först skrapar man ihop lite vuxenpoäng och sedan hoppar man runt och svettas lite, vad mer kan en halvtorr småbarnsmamma önska sig en tisdagkväll i februari? Hade nog hellre suttit hemma i soffan och tittat på Bompa med barnen och hört brasan spraka... Halvtorr, som sagt!

Onsdagsreflektioner

Betyder det att det är riktigt dåliga tider när lunchrestaurangen i samma hus som kontoret annonserar att de på fredag kommer att servera "Gravad lav med hovmästarsås"?

Hur får man kroppen att förstå att man inte kan göra rörelserna från Friskispasset till bekanta låtar i bilen? Agnes "Release Me" får min kropp att vilja stå upp och vifta med armarna åt olika håll samtidigt som jag hoppar. Och det är ju inte så värst lämpligt när man kör bil.

Dessutom tror jag att jag har skapat ett nytt nattmonster. Lillasyster har vaknat 3-4 ggr per natt senaste tiden pga att nästäppa och hosta skapat tappade nappar och giraffer. Hon skriker - jag kommer. I morse vid 5-tiden skrek hon igen, men med nappen på plats i munnen och giraffen i ett stadigt grepp, dock utan täcke. När jag lagt på henne täcket blev hon nöjd och somnade om igen. Jag tror inte riktigt att jag vill ställa upp på det här... Nattmonstret måste omvändas till att dra på sig täcket själv och inte skrika efter service i tid och otid.

Tack och lov att jag har mina buggar att jaga och inte bara täcken, nappar och giraffer. Och att jag slipper äta lav till lunch. :-)