Asocialt (osocialt?)

Hittills i år har vi varit så väldigt lite sociala. Vi träffar knappt nån längre. I februari har vi bara träffat folk i mer än sisådär en timma vid två tillfällen - på födelsedagsfika för släkten och när trollens mormor & morfar kom och fikade i lördags. Storebrorsan har inte ens varit och lekt med kompisen V på flera veckor. Vad har hänt? Vi och alla andra är sjuka stup i ett, men man borde ändå kunna vara lite social då och då ändå. Vi kanske har nött ut folk? Vårt sociala liv har reducerats till att vi (mest jag) håller kontakt med folk via cyberspace och ibland via telefon. Jag gillar inte den här utvecklingen, men vi kommer i alla fall ha gott om tid att bygga ut vår altan i sommar...

Ska i alla fall vara bland mycket folk idag, men det är väl inte detsamma som att vara social? Först är det föräldramöte på lillasysters avdelning efter jobbet och sedan direkt därefter är det dags för veckans långa träningspass på Friskis. Först skrapar man ihop lite vuxenpoäng och sedan hoppar man runt och svettas lite, vad mer kan en halvtorr småbarnsmamma önska sig en tisdagkväll i februari? Hade nog hellre suttit hemma i soffan och tittat på Bompa med barnen och hört brasan spraka... Halvtorr, som sagt!