Patetiskt

Vår arga granne har cirkulerat arga mail i storebrorsans dagisgrupp om hur hemskt allt är på avdelningen. Det är fruktansvärt att det finns en TV på avdelningen, gruppen fungerar inte, det förekommer mobbning, alla får inte vara med, hårt klimat etc. Allt detta och lite till gjorde att personalen kallade till ett extra föräldramöte för diskussion. När det ordinarie föräldramötet var (om verksamhetsplanen) såg arga grannen till att flytta det extra mötet eftersom hon inte kunde komma då och påtalade hur viktigt det var att alla kom. Igår var då det extra mötet. Vem tror du struntade i att komma? Patetiskt. Dessutom tyckte alla att avdelningen fungerar bra, så mötet blev pyttekort.

Vilken faktor gäller på morgonen?

Om vi kommer 10 min senare än vanligt till dagis, så kommer jag oftast till jobbet 20-25 min senare än om vi startat 10 min tidigare. Är det någon speciell "straff-faktor" som läggs på i trafiken när det är morgon, eller? Det känns osannolikt att alla alltid åker i exakt samma tid och att jag hamnar i en annan "slot" när jag är 10 min sen, där det är mer människor i rörelse.

I morse såg jag dessutom något otäckt på väg till jobbet. Ambulanssjukvårdare och poliser tog hand om någon som låg i diket. Hoppas det gick bra.

Barns fritidsaktiviteter

Det finns delade meningar kring barn och deras fritidsaktiviteter. Ska barn ha fritidsaktiviteter och vid vilken ålder ska de i så fall börja? Hur många aktiviteter är lämpligt för ett barn i olika åldrar?

Självklart vet Linda Skugge hur det ska vara, trebarnsmamma och allt. Hon tycker att barnen ska ha många aktiviteter och att föräldrarna ska pusha barnen. Syftet är att bygga en bra grundkondition och att skapa sig ett socialt nätverk och om man som förälder inte ser till att det händer, missgynnar man sina barn. De ska vänja sig vid högt tempo som barn, anser fru Skugge och som mamma/vuxen vet hon bäst. Rabiat, säger jag... och tyvärr verkar hennes artikel inte vara ett dugg ironisk.

Jag känner instintivt att det här är helt fel. Alla barn är olika och man kan bygga både kondition och nätverk på många olika sätt. Själv är jag totalt osportig och vill därför hjälpa mina barn finna glädje i att röra på sig tidigt, men om det sker i lag eller med familjen känns ganska oviktigt. Varför kan man inte låta barnen själva ta initiativ till aktiviteter? Måste de om de inte vill? Jag tror inte barnen är hopplöst förtappade om de inte har tre aktiviteter i veckan och bygger muskler och nätverk när de är fem år. Iså fall är det redan kört för sonen! När ska man hinna umgås som en familj om alla veckans dagar är upptagna av familjemedlemmarnas olika aktiviteter? Och när ska barnen ha tråkigt och när ska de ha ork att hitta på lekar med alla kompisar de får på alla sina aktiviteter?

Vi får väl se om mina barn dissar mig lika hårt i vuxen ålder som Linda Skugge dissar sina föräldrar... Vad säger ni - vad är rätt och vad är fel? Ingen vill ju sina barn något illa...

Värstingtelefonen

Gör backup på min Windows Mobile-lur för att göra en ROM-uppdatering. Datorn meddelar att det är "2 days 16 hours" kvar innan kopieringen är klar. Man kan tro att jag har värsta värsting-telefonen med närmare 1 terrabyte lagring. :-)

Igen?

Sa till sonen i morse att jag kommer hem när han sover i kväll.
- Varför då?, undrade han
- Jag ska träffa min kompis M.
- Igen? Varför det?
- Ja, vi hade inte setts på så länge innan vi sågs i lördags.

Kom på efteråt att han träffar sina kompisar 5 dagar i veckan! Alltid kommer man på alla smarta saker efteråt... Jag träffar iofs mina kollegor varje dag, men det är inte samma sak. Våra barn är inte vana vid att vi träffar våra kompisar ensamma, bara att vi åker och tränar.

Ladies Night

För att fira min kompis Ms födelsedag, så bjöd jag henne på Ladies Night i Globen. Nästan 11.000 tjejer var på plats och stämningen var lika hög som ljudet var dåligt.

Vem pratade i garderoben eller källaren?

Plötsligt säger sonen:
- "Det får Madicken bara säga i källaren".
- "Va? Men var det inte Lisabet som bara fick säga vad-det-nu-var i garderoben?", undrar jag.
- "Jaa", säger lillasyster.

Sedan var det ingen som sa något mer i ämnet... Varför det ens kom upp från början vet ingen. Gissar att det är så här lösryckt ungarna pratar på dagis hela dagarna... Själv är man lite mer trådbunden.

Ååååååh!

Nu har Pompe fått medicin i tre dagar och han är inte ett dugg bättre! Han kissar lite och ofta och i morse kissade han i badkaret också. :-(

Måndag en torsdag och snart helg

Idag var veckans första riktiga vardag och alla var på jobb och dagis. Dottern kom hem snorig och trött, sonen pigg och nöjd efter att ha lekt med kompisen E hela dagen. Eftersom vi har helgen helt fullbokad, så vore det så typiskt om någon mer blir sjuk! Barnen har inte träffat mormor och morfar sedan i juli, men nu är det dags. Vi ska också fira lillasysters ena gudmors födelsedag och bli bjudna på mat i hennes andra gudmors nya kök.

Behandlingsplan

Nu är det kamp mot FLUTD som gäller! Pompe får medicin igen (flytande guck och en halv tablett varje kväll) och så ska han byta mat. Vi testar med Hills c/d-diet för katter med urinsten. Om han trots medicin och ny mat får återfall igen är det stor utredning på djursjukhus som väntar. Det nedslående är att man i över hälften av fallen inte hittar orsaken och då finns det inga verksamma behandlingar att ta till...

Hört i skogen

I skogen idag utspelades följande konversation mellan sonen, en stor svart skalbagge och en myra (sonen stod för konverserandet):
- Titta! En skalbagge.
- En kotte. Ser du att det är en kotte? (till skalbaggen)
- Mamma, han fattar inte.
- Nej! Fy! Gör inte så! Gå inte gå på honom! Du får inte bita honom! (till myran)

Flåsmannen balanserar

Sonen är feberfri, men fortsatt flåsig. En långsam promenad på 5 min orsakade flås, pip och rossel. Om trädklättrandet inte orsakar feber blir det dagis i morgon.

En till sjukling

Jaha, då var det dags igen... Vi såg de första tecknen i söndags eftermiddag och idag när maken varit hemma med sonen och sett beteendet var det väldigt tydligt. Pompe har svårt att kissa - igen!

Vår nya veterinär (som ligger 3 km bort) ordnade en tid idag kl 17:45, fast det egentligen inte fanns någon tid. I morgon är det min tur att vara hemma med sonen och vaka över kattkissandet. Sonen är bättre, men har fortfarande förhöjd temp och tungt att andas.

Mamma, jag har krympt

Förkylde sonen med hemsk hosta och feber säger:
- Mamma, jag tror att jag har krympt.
- Jaså? Sitter kläderna inte bra?
- Jag har krympt här (pekar på halsen/bröstet).

Jag tror jag förstår precis hur han menar. Tungt att andas och pip i bröstet. Ungefär som om man har en sovande katt på bröstet. I natt lät det tidvis riktigt otäckt och jag undrade hur snabbt ett förkylningsastma-anfall kan slå till. Han andades ytligt i snabba flämtningar. Eftersom jag låg bedvid honom var jag inte speciellt orolig över att missa ett eventuellt anfall, men fundersam över hur illa det får låta innan man ska kasta sig i bilen till akuten...

Helt fel!

Fredagens höst-shopping till barnen var inte så lyckad. Dottern tyckte plöstligt inte alls om Hello Kitty längre, utan ville ha en likadan "pinnemannen-mössa" som sonen fått. Sonen gillade sina Spindelmannen-saker, men tyckte att de svarta överdragsbyxorna var väldigt tråkiga. Mössan bytte vi, men roligare byxor har vi inte skaffat (och kommer nog inte göra det heller...).

Har läst 1/3 av Ditt kompetenta barn, boken som så många höjer till skyarna. Författaren Juul är en klok man och han har många bra exempel i sin bok. Samtidigt som boken är intressant, så är den också väldigt nedslående. Jag gör ju helt fel! Mina barn har antagligen alla möjliga hemska psykosomatiska krämpor på grund av det och kommer få det svårt i vuxenlivet.

Vad jag saknar i boken (än så länge) är förslag på hur man som förälder ska (eller inte ska) förmedla t ex sociala spelregler till barnet, utan att kränka barnet. När dottern äter med fingrarna ber vi henne äta med bestick, vilket ofta gör henne butter och förnärmad (kränkt, enligt Juul). Det vi sa var ju egentligen att vi har rätt och hon har fel... och så får man inte göra. Jag antar att det rätta enligt Juul vore att låta henne göra som hon vill? Ska vi vänta och se om hon ta efter vårt bordsskick? Jag förstår inte... :-(

Äppelpaj, sås, sol och helg

Kan inte klaga. :-)

Höst

Var och shoppade lite höstattiraljer till barnen idag. Storebrorsan gillar Spindelmannen och lillasyster gillar Kitty. Båda gillar Bamse, men de kläderna var trista. Själv ville jag ha en cool sjal, men de enda coola var det lila i och jag är ingen lila tjej.

Makens utsikt

Så här fin utsikt har maken från sitt jobb. Fram tills för drygt ett år sedan jobbade jag på andra sidan kanalen (ån?) med utsikt över Skatteverket.

Bestämda damen rider igen

Lillasyster har många smeknamn. Ett av dem är "bestämda damen" och hon påminner oss ständigt om varför hon fått det smeknamnet. För ett par dagar sedan tog hon snabbt (!) av sig skorna och ställde dem på skohyllan där mina skor brukar stå med orden "mamma inte tälla korna dä!". Många ord, tydligt budskap.

På morgonen ska hon alltid "göja fädit", d v s sätta upp alla Blixten-magneterna på frysen i ultrarapid innan vi kan åka. Hon brukar få en stund på sig medan storebrorsan och jag klär på oss, men när vi är klara får hon lov att komma, så vi kan åka. I morse blåvägrade hon, så jag fick hämta henne under protester. Jag är inte för att skapa bråk i onödan, men samtidigt måste man faktiskt komma iväg på morgonen och utföra en del saker innan man kan göra det. Det är oftast mer eller mindre protest mot att klä på sig, natta giraffen och nappen samt klä på sig ytterkläderna. I morse avslutades morgonen med ett utbrott av rang på dagis... Yipppee!

Pompe-rapport

Det blev ju aldrig någon utredning på Albano för Pompe. Han har sakta blivit bättre på egen hand. Först blev han keligare och mer social, sedan blev han bättre på att hoppa och nu är svansen lite gladare också. Vi tror att han fått svansen i kläm någonstans och haft ont. Katter styr väl lite med svansen när de hoppar? När han hoppade som sämst hade han balansproblem när han landade.

Lata katter gillar inte tjutande polisbilar

Kickoff-stövlar

Eftersom vi har kickoff med jobbet i kväll blev det kjol och höga stövlar. Dessa stövlar används så sällan att jag hinner glömma varför jag inte använder dem...

Varför så perfekt?

Sonen lekte hos en kompis igår efter dagis. När jag kommer för att hämta honom säger pappan glatt att allt har funkat så bra. Precis när vi ska gå frågar mamman pappan om han berättat för mig vad som hänt. Mitt hjärta fryser till is... Pappan himlar bara med ögonen som svar och mitt hjärta tinar en aning. De var tre killar som spelade fotboll och under matchen råkade storebrorsan sparka deras son i skrevet ("jag råkade sparka honom i naveln när vi spelade fotboll"). Sonen ville först inte säga förlåt, eftersom den andre killen inte hade gjort det när han sparkade en boll på hans arm. Båda säger förlåt till varandra och spelar vidare. Kändes som en typisk vardagskonflikt för dem.

Är detta verkligen en stor sak som måste "berättas" för föräldrarna med allvar i rösten? Det kommer hända massor med gånger! Barn måste få leka och röja lite. Och få lösa sina konflikter själva. Jag blir så trött på alla som strävar efter perfektionism hos barnen! Ska de inte våga leka ens? Jag förstår ärligt talat inte varför folk har en så konstig syn på barn. Är det inte ganska normalt att en femåring gör fel ibland, säger något dumt eller blir uppspelt och leker lite vilt? Learning by doing...

Döm inte andras barn

Korvas pappa är en klok man. Vi vuxna påverkar barnen så mycket och många föräldrar är snabba att döma andras barn. De flesta vuxna verkar ha glömt sin egen barndom och lever i tron att just deras unge är en ängel. Vakna alla naiva föräldrar som bara skäller på andras ungar och lär känna ert eget barn i stället.

Ny soffa - vilket decennium?

Vi har två soffor hemma. De är en slags mellangrön färg och har hopplösa ryggkuddar som alltid är tillplattade eller knöliga. Vi har haft dem i 10 år och är riktigt less på dem. Det är inget fel på dem, så det skulle bara vara ett lyxbyte.

I helgen var vi i alla fall och spanade på och provsatt i andra soffor. Maken är helt inställd på en hörnsoffa, t ex den på bilden. Jag är skeptisk till hörnsoffa, men kan inte riktigt hitta argumenten mot... De nya, coola långsofforna med divan funkar tyvärr inte i vårt vardagsrum. Vi är överens om att en eventuell ny soffa ska ha avtagbar klädsel och inte fula ben. Bra va? :-)

Klibbigt i XXXXXXL

Alla vet ju att vissa typer av mjukvaruprojekt är beroende av bra Post-it-lappar för att ha en chans att lyckas. Våra extraklibbiga, extra stora, kanariegula lappar tog slut och vi hittade inga nya. Som tur var har vi bra kontakter och en kund skickade en packe lappar till oss - modell XXXXXXL!

Se själva...

I väntan på Bolibompa

Hos draken

Idag promenerade sonen och jag till draken i Fastebol. Den är jättestor!

Ser ut som ny

Min bil har blivit vaxad och polerad och blänker som om den vore ny! Den har blivit städad inuti också. Vilken chock det måste vara för den...

Brutet bredvid

Grannarna bredvid oss på jobbet har haft inbrottsförsök på dagtid, under lunchen. Får helst inte påhälsning som ensam matlådeätare de dagar alla kollegorna äter ute... Tjuvarna lär i och för sig inte vilja stjäla mig, men jag tror bestämt att jag inte vill träffa dem ändå!

Färdigklistrat

Efter nyår slipper vi slarva bort skattemärket till bilen innan vi lyckats klistra dit det! Efter cirka 35 år har det lilla rektangulära märket i glada färger spelat ut sin roll. Polisen slår ändå upp dig i något register och kollar att du betalt skatten.

Besparing: 70 miljoner...

Zzzznark

Lillasyster är så ledsen på nätterna. Hon vaknar gärna både runt kl 22 och runt kl 1-2 och för det mesta är det enda sättet att trösta henne att lägga sig och (försöka) sova bredvid. Den lilla kroppen kräver kroppskontakt och det är det enda som får tyst på gråten och skriket. Snart måste vi testa något annat, t ex en madrass på golvet i vårt sovrum, för jag är så trött! Mitt stora, feta ego vill sova ostört i sin egen säng nu...

Päron-Budda

En bonde i Kina odlar päron som ser ut som Budda. Varför inte? Eller kanske varför?

Barn får vara barn

Storebrorsan verkar ha lämnat allt bråk på dagis bakom sig nu. Han verkar tryggare och pyamasen är sällan blöt på morgonen igen. Trots att arga grannen stod precis bredvid på dagis i morse, sa storebrorsan till hennes son:
- Kom, vi går till vår avdelning!
- Nej, jag ska lämna min lillebror.

Det verkar vara ett genomgående tema att de större syskonen alltid måste vara med de mindre syskonen i arga grannens familj. Om äldsta killen (5 år) har en kompis hemma, så ska lillebrorsan (1,5 år) få vara med och leken ska anpassas till honom. Varför? Kan barn inte bara få vara barn och leka med sina kompisar? Det är klart att det är bra att barn lär sig ta ansvar och att småsyskonen får vara med ibland, men de stora barnen måste få ha ett eget liv också och inte behöva släpa på småsyskonen jämt...

Föds blommor?

Barnen och jag köpte två tvåfärgade plantor med ljung igår. Tanken var att vi skulle plantera dem tillsammans, men sonen dammsög hellre i pappas bil och dottern cyklade hellre trehjuling. Jag planterade ljungen i de fina, men spruckna betongkrukorna på framsidan. Båda barnen klappar den när de går förbi (!?).

Den ena ljungplantan är lite större och kraftigare än den andra och det var den som sonen valde i affären. Följande konversation utspelades då:
- Mamma. Min blomma är större än din blomma.
- Ja, det är den.
- Den föddes lite före din.

Ja... Så måste det ju vara.

Utelek

Bortbjuden

Idag blev jag bortbjuden på mat. Det var lillasyster som bjöd på köttbullar, ketchup och mjölk i lekstugan. Efter att ha fyllt bordet med porslin arrangerade hon blommorna. Mysigt!

Ledsen svans, men ganska glad katt

Pompes svans är fortfarande ledsen. Resten av katten verkar ganska glad, så vi avvaktar med utredning på Albano. Busigheten är på topp och aptiten verkar också helt okej.
Det vore intressant att höra vad som tynger honom (eller svansen)...

Grundtrygghet och självkänsla

Alla föräldrar vill förstås att deras barn ska ha bra grundtrygghet och självkänsla. Det åstadkoms tydligen med bra och konstruktiv kommunikation. Okej, det låter bra.

Barn har naturligt en god självkänsla och den vill vi att de ska bibehålla genom livet. De ska känna att de duger. Vi ska bejaka barnens känslor, t ex sorg, ilska etc, och respektera dem, oavsett om vi förstår eller inte. Vi måste inte ta itu med känslorna direkt, det räcker med attt möta dem. Det är svårt att göra det på rätt sätt, inser jag. När jag läser artikeln som refereras ovan känner jag att jag instinktivt skulle göra fel.

Ett exempel beskriver när barnet är ledset. Då ska vi inte direkt försöka trösta. Om barnet t ex är ledset när det blir lämnat på dagis kanske man säger "jag kommer hem sedan och då gör vi något roligt". Då kommunicerar vi att det inte är okej att vara ledsen. I stället ska man sitta tillsammans en stund. Man kan berätta hur man själv saknar barnet på dagen och att det kan hjälpa att titta på ett foto av den man saknar. Då lär vi våra barn att det är naturligt att vara ledsen ibland och hur de kan hantera det.

Det finns flera exempel i artikeln som visar hur man kan göra rätt och fel när man bemöter sina barns känslor och hur man bör kommunicera. Allt låter väldigt bra, men det kan nog vara svårt att hålla allt i huvudet...

Maskrosbollen på plats

Efter att kollegan H och jag monterat 160 stycken frön av papper var lampan färdig. Jag ser den från mitt skrivbord och den är så snygg. :-)

Stolt!

Blev så stolt över sonen i morse! Vi försöker lära våra barn att inte vara styrda av vilket kön de råkat få, utan i stället se till vad de själva tycker. Rosa är inte en tjejfärg och bilar är inte en kill-leksak. Är du kille och gillar rosa, så är rosa din färg. Är du tjej och gillar bilar, så lek med bilar. Ju äldre barnen blir desto större blir grupptrycket bland kompisarna och de verkar också vilja peka på skillnaderna mer.

I morse tog sonen på sig sina bruna skor med små rosa ränder på och sa:
- Mamma, N säger att det här är tjejskor.
- Om du har dem på dig måste det ju vara killskor, eftersom du är kille. Vad sa du till honom?
- Att alla skor är tjejskor och att alla skor är killskor.

Bra jobbat, grabben! Det blev high-five direkt.

Hoppas att sko- och klädkedjorna kan bli lite mindre nischade. När vi köpte vinterskor till barnen nyligen fanns det i stort sett bara rosa och svarta skor att välja på av de två modeller vi skulle ha. Måste de rosa skorna ha blommor och fjärilar som dekoration och de svarta döskallar? Måste alla skor ha dekorationer ens? Det kommer ändå inte synas under smutsen i vinter...

Min bärare

Igår var vi på IKEA och handlade i stort sett bara saker ur PS-kollektionen: lampan IKEA PS Maskros (tyvärr till jobbet) och moderna "moraklockan" IKEA PS Pendel. Två paket servetter slank med också, men det gills ju knappt.

Sonen bar kartongen med lampan hela vägen till bilen. Han syntes knappt bakom den. :-)

En vardagshjälte

Passade på luncha med en kompis efter ett möte i stan idag. Eftersom regnet hade upphört, köpte vi varsin fylld ciabatta och dricka och tog en promenad. Efter en stund skulle min kompis dricka lite och insåg att flaskan hade kapsyl! Ingen av oss hade öppnare, så hon försökte slå av kapsylen mot en av stadens gröna papperskorgar i metall. Det gick inget vidare, men så plötsligt kom en kille med kapsylöppnare i högsta hugg och öppnade flaskan och skyndade vidare. Sånt blir man glad av. :-)

Utskälld igen!

Igår var det då dags igen för storebrorsan att få en utskällning av vår arga granne. Den här gången skällde hon på sonen och hans kompis V på dagis utan att någon i personalen fick veta något. Vidrigt att gå på barn så där i smyg! Grabbarna kände sig väldigt orättvist beskyllda till att varit dumma mot hennes son, eftersom de inte ens hade lekt med honom eller pratat med honom. Av någon anledning ville de inte prata med sina fröknar (som de ju ses att arga grannen pratar med titt som tätt), utan gick i stället till lillasysters fröken och berättade vad som hänt. Storebrorsan sa till henne att "hon måste ha drömt det" och var uppriktigt förvånad. Grabbarna berättade också att hon sagt att hon ska prata med deras föräldrar på kvällen.

Lyckligtvis blev vi inte kontaktade på kvällen, men det kommer väl... I morse pratade jag med förskolechefen om vår oro inför att lämna sonen på dagis. Hon förstår oss och ska ta sitt ansvar och ta tag i den förälder som gått över gränsen. Det känns hemskt att lämna sonen på dagis veta att han kan bli attackerad av en förälder så där! Vi litar helt och hållet på personalen, men de har inte resurser att punktmarkera antingen vår son och hans kompis eller den arga grannen. Händer det igen vet jag inte om jag med gott samvete kan lämna sonen där. Mitt ansvar som hans förälder är att se till att han har är trygg! Maktlös är en underdrift...

Vi har bra kontakt med sonens fröknar och enligt dem är sonen som vilket annat barn som helst. Han funkar i gruppen och är ingen elak typ. Såklart han gör nåt dumt ibland, men barn är så och han är inte värre än någon andra. Framför allt är han inte extra dum mot arga grannens son. Sonen kommer ju själv hem och berättar om dumheter som andra utsatt honom för och det är sånt som händer. Igår hade t ex en kille kastat sten på honom så att han blödde ur örat. Det händer saker när barn leker. Ingen har sagt att det är lätt att vara barn.

Mamma? Mamma?

Har ni hört radioreklamen där man hör ett litet barn säga "Mamma? Mamma?" och allt annat är tyst? Den kan vara rätt förvirrande på morgonen, kan jag berätta. Till saken hör att jag väcks av en klockradio och en morgon för en tid sedan vaknade jag av att ett barn ropade "Mamma? Mamma?". Det lät varken som sonen eller som dottern, så jag vaknade snabbt till och hann bli ganska förvirrad innan en mansröst på radion plötsligt sa "Miljontals barn får aldrig något svar". Det var inget av mina barn som behövde mig just då, så det kändes rätt bra att lugnt kunna lägga ned huvudet på kudden igen.

Mina barn får kanske inte alltid svar när de ropar "mamma", men de har i alla fall en mamma. Ibland är det rätt skönt att se sin mammaroll som just bara det.

Stoppa hysterin!

Kan nån stoppa mediahysterin om den nya influensan, tack? Då och då kommer en klarsynt artikel, men mest är det ren skräckpropaganda.

Detta gäller:

• Ingenting tyder på att den nya influensan är farligare än en vanlig säsongsinfluensa
• Uppskattningsvis 30 procent av befolkningen kan insjukna
• För att skydda dig kan du undvika att ta dig i ansiktet, vara noga med att tvätta händerna regelbundet och använda handsprit
• Stanna hemma om du är sjuk

Hur hemskt är det för oss som inte är gamla och som inte lider av kroniska lungsjukdomar? Är de vanliga gamla förebyggande åtgärderna plötsligt rocket science, eller vad? Chilla lite, Sverige...

Bevakad

Vår skällande granne tillbringar fortfarande mycket tid på dagis. Hon verkar tagit för vana att sitta och bevaka den lekande lilla barngruppen en längre stund på morgonen. Jag vill bara be henne gå hem, gå till jobbet eller gå vartsomhelst! Det känns obehagligt att veta att hon sitter där och håller ögonen på min son (och säkert hans kompis V också), beredd att ge sig på honom och oss igen. Hon anser tydligen att barnen behöver extra bevakning, men jag önskar att hon kunde lita på personalen och överlåta det till dem. De har ju liksom inte missat att hon är sjukt missnöjd med det mesta...