Det finns delade meningar kring barn och deras fritidsaktiviteter. Ska barn ha fritidsaktiviteter och vid vilken ålder ska de i så fall börja? Hur många aktiviteter är lämpligt för ett barn i olika åldrar?
Självklart vet Linda Skugge hur det ska vara, trebarnsmamma och allt. Hon tycker att barnen ska ha många aktiviteter och att föräldrarna ska pusha barnen. Syftet är att bygga en bra grundkondition och att skapa sig ett socialt nätverk och om man som förälder inte ser till att det händer, missgynnar man sina barn. De ska vänja sig vid högt tempo som barn, anser fru Skugge och som mamma/vuxen vet hon bäst. Rabiat, säger jag... och tyvärr verkar hennes artikel inte vara ett dugg ironisk.
Jag känner instintivt att det här är helt fel. Alla barn är olika och man kan bygga både kondition och nätverk på många olika sätt. Själv är jag totalt osportig och vill därför hjälpa mina barn finna glädje i att röra på sig tidigt, men om det sker i lag eller med familjen känns ganska oviktigt. Varför kan man inte låta barnen själva ta initiativ till aktiviteter? Måste de om de inte vill? Jag tror inte barnen är hopplöst förtappade om de inte har tre aktiviteter i veckan och bygger muskler och nätverk när de är fem år. Iså fall är det redan kört för sonen! När ska man hinna umgås som en familj om alla veckans dagar är upptagna av familjemedlemmarnas olika aktiviteter? Och när ska barnen ha tråkigt och när ska de ha ork att hitta på lekar med alla kompisar de får på alla sina aktiviteter?
Vi får väl se om mina barn dissar mig lika hårt i vuxen ålder som Linda Skugge dissar sina föräldrar... Vad säger ni - vad är rätt och vad är fel? Ingen vill ju sina barn något illa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.