Fredagens höst-shopping till barnen var inte så lyckad. Dottern tyckte plöstligt inte alls om Hello Kitty längre, utan ville ha en likadan "pinnemannen-mössa" som sonen fått. Sonen gillade sina Spindelmannen-saker, men tyckte att de svarta överdragsbyxorna var väldigt tråkiga. Mössan bytte vi, men roligare byxor har vi inte skaffat (och kommer nog inte göra det heller...).
Har läst 1/3 av Ditt kompetenta barn, boken som så många höjer till skyarna. Författaren Juul är en klok man och han har många bra exempel i sin bok. Samtidigt som boken är intressant, så är den också väldigt nedslående. Jag gör ju helt fel! Mina barn har antagligen alla möjliga hemska psykosomatiska krämpor på grund av det och kommer få det svårt i vuxenlivet.
Vad jag saknar i boken (än så länge) är förslag på hur man som förälder ska (eller inte ska) förmedla t ex sociala spelregler till barnet, utan att kränka barnet. När dottern äter med fingrarna ber vi henne äta med bestick, vilket ofta gör henne butter och förnärmad (kränkt, enligt Juul). Det vi sa var ju egentligen att vi har rätt och hon har fel... och så får man inte göra. Jag antar att det rätta enligt Juul vore att låta henne göra som hon vill? Ska vi vänta och se om hon ta efter vårt bordsskick? Jag förstår inte... :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.