Sonen har väldigt svårt att köpa att det förr eller senare är dags att gå hem när man leker hos en kompis. Det blir mycket tjat, tjafs och bråk och igår slutade det med skrik och tårar. Att säga "nu går jag" och helt enkelt gå har ju liksom ingen effekt... Vi hävdar (som vanligt) att man inte kan gå hem och leka hos kompisar om man ställer till med bråk när man ska hem. Han lovar (som vanligt) att han inte göra så igen, ofta med tillägget "Jag ljuger inte!".
Andra veckan på dagis efter semestern verkar mer tröttande för barnen än den första, konstigt nog. Den lilla bryter ihop på morgonen, den store på kvällen... För att göra det hela än mer spännande, tränar maken och jag två dagar var måndag-torsdag den här veckan och den icke-tränande får lägga båda tröttbarnen själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.