Nu har vi firat lite mer födelsedag, närmare bestämt makens. Han ville inte ha tårta, bara kladdkaka med grädde och hallon. Inte blev det så många presenter heller, eftersom han fårr flera i förskott (TV, spotskena). På samma gång fick morfar och gammelmormor sina presenter. De fyllde i mars, men verkar ha slutat fira, så de får sina presenter lite när de blir i stället. Nu är det färdigfirat tills sonen fyller 5 år om ca 3 veckor. Då ska släkten bjudas på bilbanetårta. Och sedan dagiskompisarna och sedan våra vänner... Det verkar bli tre kalas, så jag ska nog börja baka redan i helgen.
Alla bloggar man läser idag skriver om hur UNDERBAR påsken var och hur fint alla gjort i trädgården osv. Min påsk var alldeles ordinär och ungarna var tidvis rätt jobbiga, så jag antar att jag gjorde nåt på fel sätt. Vi firar sällan klassisk påsk med påskpynt och en massa påskmat, eftersom det bara är vi fyra på påsken. Storebrosan klagade över att vi inte målade ägg, men det hanns inte med för att vi gjorde andra grejer i stället. Vad minns jag inte riktigt... Visst ställde vi ut de skamfilade utemöblerna som man måste lägga minst en dags arbete på för att få presentabla och visst har vi skyfflat lite löv hit och dit, men jag vet inte om det var så underbart. Vår framsida är inte så lämplig för en rymningsbenägen lillasyster, så det är inte så avslappnade att vara där.
En utevistelse avslutas som oftast med att lillasyster bryter ihop och inte vill gå in. Väl inne vill storebrorsan bli underhållen och lillasyster vill ha napp. Vissa dagar vill man bara kasta både Mario Kart och alla jäkla nappar till Blåkulla. Är det barnmisshandel att tvinga en flicka på nyss fyllda 2 år att sluta med de älskade napparna för att man inte orkar med allt tjat/skrik/gråt om napp varje dag?
Det kanske är för enkelt men kan hon inte bara få ha nappen? ;)
SvaraRaderaEmil har napp när han är inomhus hemma och jag har inte kommit på några nackdelar - men upplys mig gärna.
Ja du, Rolle... Två argument är att det illa utvecklade talet utvecklas ännu sämre med en napp i munnen och dessutom blir det *väldigt* mycket dregel. Otydligt och obehagligt, liksom
SvaraRaderaEtt annat argument är att vi tycker hon är för stor för att ha napp jämt. Den kan hon ha när hon sover eller när middagen är sen... Men jag är ju känd för att vara överdrivet sträng, så det kanske inte är ett argument ens?
Mmm om talet utvecklas sämre så är det inte så bra såklart... men kanske gynnas talet inte av att man är ledsen och sur för att man inte får ha napp heller? ;)
SvaraRaderaOm du är överdrivet sträng eller inte lägger jag mig inte i men du öppnar ju för debatt genom att blogga! no hard feelings så att säga!
Ja det är som vanligt då... bara att välja :)
SvaraRadera1. "tjat/skrik/gråt om napp varje dag"
2. Ev. senare tal, dregel, "hon är för stor"
3. "Barnmisshandel" (det tycker jag inte att det är - detta måste ju komma förr eller senare)
Emil har ju mycket napp hemma och det stör mig inte. Möjligtvis kan jag tycka att hans tänder står ut lite mer än Emmas... hoppas det ordnar sig sen... prata tror jag han kommer lära sig.
Debatt är bra! Sen sållar man bland argumenten och ser om man får en ny ståndpunkt eller inte. :-)
SvaraRaderaPrata brukar de flesta lära sig, men det känns fel att hämma talet hos en unge som redan är sen...