I morse såg jag en kille på cirka 10 år som ramlade av cykeln när han stannade vid ett övergångsställe. Han såg ut att ha ont. Några meter bort stod en några år äldre tjej, som glodde lite, men brydde sig inte och gick vidare. Själv satt jag i bilen och stod vid rödljuset och blev tutad på av bilen bakom.
Vad gör man? Om något av mina barn skulle ramla, så skulle jag vilja att någon kollade hur det gick för dem... Så jag körde förbi det numera gröna ljuset och gjorde en u-sväng vid nästa korsning. Killen som ramlade hade såklart cyklat vidare, så då kände jag mig bara knäpp och nojig. Alternativet hade varit att bara strunta i killen och åka vidare till jobbet med dåligt samvete. Hellre knäpp och nojig, då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.