Nu på jullovet har sonen skaffat sig en ny vana - viska vid trappan. Han går upp ett antal gånger per kväll efter läggdags med mer eller mindre sannolika skäl att inte sova. Ibland är han rädd för något (oftast något som låter påhittat och som han aldrig är rädd för vare sig förr eller senare) och ibland vill han bara inte sova. Varje gång han står vid trappan och väser fram det han vill ha sagt, så stör han dottern och så är båda klarvakna. Bingo! Idag var första ursäkten att han inte ville sova och den andra att det var för tyst, eftersom vi inte pratade. Jag frågade då vem jag skulle prata med, eftersom maken har åkt på ett ärende. Det hade han inget svar på...
Igår när jag var och tränade, så pysslade maken med sina nya solskydd i bilen i garaget. Han hade med sig babylyssnaren, men hörde inte när barnen smög ner och smög ut! Plötsligt stod de i bara pyamasar och skor utanför garaget i kylan. De undrade var han var. Han hade inte sagt att han skulle ut i garaget, så i kväll fick jag många frågor och lovade dyrt och heligt att inte båda skulle gå nånstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.