Varför blir det så här? Jag tror det till stor del beror på att både samhället, arbestgivare och tyvärr alltför många mammor/pappor ser barnen som kvinnans ansvar och därmed också föräldradagarna som mammans dagar. Korvaspappan tycker papporna ses som fumliga sidekicks och det är dåligt. Nu är ju jag varken forskare eller nån slags expert, men jag har egna barn och jag tror att vi måste försöka vända det här snart, så våra barn inte får samma sneda syn på föräldraskap som råder nu...
För att få mammor och pappor att ses (och agera!) som likvärdiga föräldrar tror jag vi ska göra så här:
- Sluta med amningspoliser på BVC.
Då behöver ingen kvinna känna sig tvungen att amma i minst ett år "som dryck till maten" eller nåt annat onödigt. Efter de första halvåret (max) är det viktigare för både bebisen och för hela familjen att barnet får bra kontakt med sin pappa än att det ammas. - Inför den isländska modellen för fördelning av föräldradagar.
På Island har mamman har 1/3 av föräldradagarna, pappan 1/3 och så får man dela 1/3 som man vill. Många män skyller på att de inte kan vara hemma för de har ju så höga löner. Det argumentet hör man sällan i familjer där kvinnan tjänar mest. Och hur hårt skulle inte en kvinna som bara tar ut sina två mamma månader (även om hon inte kan amma) dömas? Tål att tänkas på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.