25 november 2009

Var går gränsen? Kanske är den passerad?

I Järfälla kommun står det många barn i kö för att få börja på dagis efter nyår. På våra barns dagis ska de ta emot 6 nya små barn trots att alla småbarnsavdelningar redan är fulla. För att lyckas med det blir det "hela havet stormar" efter jul för att skapa småbarnsplatser.

Storebrorsan och de andra 21 femåringarna flyttar till lillasysters lilla avdelning där det vanligen är 16 stycken 1-2-åringar. Lillasyster och alla andra två-åringar på småbarnssidan slås samman och flyttar in på storebrorsans avdelning där de blir 22 barn. Galet, anser jag. Lillasysters grupp blir alldeles för stor och storebrorsans grupp får alldeles för små lokaler. Andra kommuner har regler för hur stora dagisgrupperna får  vara, men det har inte Järfälla. Det är upp till varje förskolechef att bestämma hur stora grupperna ska vara och fler barn ger mer pengar...

2 kommentarer:

  1. Men är inte gruppstorlek ett konstigt mätvärde.. för att inte säga helt ointressant? Kan man ens definiera "grupp" på ett hyggligt sätt? Om en grupp är 100 barn stor med 100 fröknar, och den andra gruppen är 15 barn och en fröken - vilken är bäst?

    SvaraRadera
  2. Jag tycker inte det är ointressant. Man behöver förstås titta på fler mätvärden än gruppstorlek och ingen grupp är den andra lik. Generellt tror jag att stora grupper blir mer livliga och barnen blir tröttare av den högre ljudnivån. Det blir antagligen svårare för personalen att se alla barns behov också. Det är ju bara att jämföra ett litet och ett stort projekt på jobbet...

    Oavsett hur man ska eller inte ska mäta och vad man ska fokusera på, så tycker jag att förändringen i det här fallet är dålig för barnen. Fler problem av den typen vi hade i höstas med barn som blir utanför (och deras föräldrar blir galna) och andra saker kommer uppstå när fler personer ska trängas på en mindre yta.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.